Hej Anne,
Frågeställningen som du beskriver handlar kanske mera om exponering
och framkallning än om val av film.
Dagens T-kornsfilmer (Ilford Delta 100 och 400, Kodak T-MAX 100 och
400) lämpar sig alla bra för de motivområden du nämner. Om du
fotograferar med stativ och därför inte behöver snabba filmer
rekommenderar jag 100 ASA för natur- och landskapsmotiv.
Om motivet har hög kontrast ger de kombinationer av framkallare och
framkallningstider som tillverkaren anger lätt negativ som har för
hög kontrast och som vid förstoringen ger urblåsta högdagrar och
framför allt igengrodda skuggpartier. Ett sätt att hjälpa upp
situationen (om du inte vill ge dig djupare in i teorin) är att
överexponera med t.ex. ½-1 steg och att korta ner
framkallningstiderna motsvarande med t.ex. 15 – 25 % (för ½ stegs
resp. 1 stegs överexponering). På så sätt får du negativ med lägre
kontrast som är lättare att använda vid förstoringen. Det här är ett
sätt som man egentligen kan använda också för motiv med normal
kontrast. Det är mycket lättare att höja kontrasten vid förstoringen
(om negativet har för låg kontrast) än att sänka den. Huvudsaken är
att man har detaljer med i skuggorna.
Ett alternativ till att överexponera som jag beskrev ovan är att
ställa in ett lägre ASA-tal för filmen. Om du ställer ASA 50 i
stället för 100 blir överexponeringen 1 steg.
Ett speciellt problem är vintermotiv. Vinterbilder kräver ofta
solljus för att skuggor och struktur i snön skall komma fram. Då blir
ljusmätningen ofta problematisk på grund av den solbelysta snön i
synnerhet om man förlitar sig på kamerans automatik. Också med en
ljusmätare kan det vara svårt att veta vad man skall mäta. Om man
använder sig av en ljusmätare som kan mäta det infallande ljuset är
det ofta ett bra sätt vid solbelysta vintermotiv. Om man inte har det
får man förvånansvärt ofta rätt exponering om man mäter en ljus
hudton (t.ex. handen) i skuggan. Det kan man göra antingen med
ljusmätare eller med kameran.
Jag hoppas att du får flera kommentarer och svar. Jag skulle gärna
höra Andrejs och Anders kommentarer till mina rekommendationer.
Martin
-- Martin Glader (martin.glader@kolumbus.fi), November 13, 2003.
Jag håller med Martin om att det är framkallningen som bestämmer hur
brant eller flack kurva filmen har, dvs. hur hög eller låg kontrast
den har.
Själv brukar jag också med traditionalla silverbaserade filmer ställa
in filmkänsligheten på 2/3 till 1 steg mindre (överexponera) och
underframkalla filmen rejält, baserat på min egen testning av
exponering och framkallningstid. Jag brukar eftersträva att filmens
kontrast är lägre än vad som skulle krävas för ett normalmotiv,
eftersom det då krävs mindre arbete i mörkrummet (det är lättare att
öka kontrasten än minska den med pappersgradationen). På så vis kan
jag fota varierande motiv på samma film utan att ändra
framkallningen. På zonsystemsterminologi kallas det här att framkalla
filmen N-1 (normal - 1 steg).
Framkallnisngstider för olika filmer och framkallare hittar du på Film
Development Time Charts och DigitalTruth Photo Source.
Chris och Iris filmtester i den första länken innehåller också
framkallningstider för N-2 till N+2 framkallning, jag rekommenderar
alltså N-1.
Om du inte själv framkallar filmen är det värre. I allmänhet
framkallar labbena alla filmer lika länge i en och samma soppa. Den
här processen är ofta också kalibrerad för nyhets- eller studiobruk,
där man gärna vill ha en högre kontrast på filmen. Framkalla alltså
vanliga svartvita filmer själv, den tiden sparar du många gånger om i
mörkrummet. Om du ändå skulle lämna in filmen för framkallning ska du
ändå överexponera filmen för att få tillräcklig täckning i skuggorna.
Ett bra alternativ om du inte själv framkallar filmen är att använda
de sk. kromogena filmerna Ilford XP2 Super eller Kodak T400CN. De här
filmerna framkallas i vanlig standardiserad C-41 färgfilmsprocess men
ger svartvita negativ. De har hög upplösning och stort
exponeringsomfång. Jag rekommenderar också här överexponering med 1/3
till 2/3 steg. Intressant i det här sammanhanget är att de här
filmerna är ytterst flacka (N-2) och registrerar information också i
de kraftigaste högdagrarna, se grafen nedan. Därför klarar de av
också ytterst kontrastrika motiv. Däremot kan de vara för flacka för
grått väder, då vill man gärna ha mera sting.
-- Anders Blomqvist (anders.blomqvist@bigfoot.com), November 17, 2003.